Stor och liten.

Han är en stor journalist, en medioker författare, en liten människa. En skitförnäm självfixerad superegoist som tror sig vara socialist. Han heter Jan Guillou.

Äntligen SL!

Plötsligt har SL börjat prata vanlig svenska: "Norsborg. Slutstation. Avstigning för samtliga."

Efter alla dessa år tycks SL insett att det där löjliga ordet "trafikanter" är helt överflödigt!

Om att lägga saker.

Hej, det var länge sen jag var här nu. Jag har inte haft nåt att skriva om, men nu har jag nånting att berätta. Det finns saker som är livsviktiga för en, saker som man alltid måste veta var de finns. I mitt fall gäller det min tobakspung.

Den brukar ligga på bordet framför teven, vid datorn i köket eller i undantagsfall på muggen. Eller i kavajfickan om jag är på väg ut. Nu fanns den ingenstans.

Jag gick runt på alla de vanliga men också ovanliga ställena, lyfte på allt som kunde dölja tobakspungen, tittade under möbler, men ingenstans fanns den att hitta. Så av en slump kastade jag ett getöga bort mot maskinen som jag skär tobaken med, av alla jävla ställen. Där låg den! Aldrig att jag hade lagt den där!

Tag lärdom av detta och lägg aldrig saker som är livsviktiga för dig på ställen där de inte ska vara. Det kan skapa dödsångest!

Städning, svensk frukost och kanadensiska flickscouter.

Nu har jag haft en konstig dröm igen. Vi var väl tre grabbar som delade på nån sorts hotellrum. En av killarna låg i en sovsäck på golvet och den andra hade sin sovsäck på ett bord intill. Själv vet jag inte var jag sov, för jag höll på att städa. Jag var mitt uppe i att sortera mina böcker i ett hörn av golvet. Stora och små böcker i olika högar och jag var snart klar att flytta in dem in en bokhylla nånstans. Det kändes skönt, för vi behövde golvet till annat. Utanför vårt rum låg köket. Våra svenska frukostar var världsberömda bland hotellets övriga gäster. Skogaholmslimpa och rutbröd och härliga ostar, korvar och leverpastej och te och kaffe, allt var mycket uppskattat! Det fanns även yoghurt och fil och flingor och müsli och annat sånt där för dem som gillade den typen av frukost. Bredvid vårt rum låg det ett rum med två våningssängar. Där bodde fyra flickscouter från Kanada, det kunde man se på deras uniformer. De var i tonårsåldern, mycket söta, och de var tvungna att passera vårt rum på väg ut till köket. Ändå tittade jag knappt på dem när de gick förbi igenom vårt rum. Ja, så konstigt kan det gå till i drömmarnas värld!

Dessa fantastiska kvinnor!

Man kan träffa på de mest fantastiska kvinnor om man ger sig ut på nätet. Låt mig ta Kamilah Who som exempel. Hon föddes och växte upp under sina 4 första år i Miami, Florida. Därefter flyttade hon och hennes mamma till Canada där de bodde i  20 år. Sedan åkte hon runt med sin pappa i USA innan hon studerade i Storbritannien under 5 års tid. Tillbaka i USA träffade hon sin blivande man, de var tillsammans i 5 år innan de gifte sig och levde ihop under ytterligare 4 år. Tillsammans blir det drygt 38 år, vilket är lite märkligt med tanke på att Kamilah bara är 31 år. Men det kanske är just för hennes matematiska kunskaper som hon nu under 10–12 veckor som "computer civil engineer" tjänar 1,3 miljoner euro på ett projekt i Nigeria. De flesta av alla dessa fantastiska kvinnor kommer just från Afrika. Jag kan bara beundra dem!

I cyberrymden.

Jag märker att jag mer och mer försvinner i en annan värld. Sedan jag gav mig ut och började chatta med lustiga afrikanska damer på Skype och Yahoo! Messenger har jag i allt högre utsträckning förlorat kontakten med den normala verkligheten. Snart kommer jag nog att ta steget ut för gott, ut i djunglerna och på savannerna i Kenya, Ghana och Nigeria. Där kommer den vanliga Gunnar som vi lärt känna att försvinna totalt, gå upp i ett värmemoln, inte längre kunna iakttas av sina svenska vänner och familjen utan enbart kännas igen av de svarta kvinnorna som befolkar dessa länder. Går det att stoppa denna verklighetsflykt? Ja, det är inte lätt men det går! Och det krävs pass och visum!

Överraskande död.

När jag kom promenerande på gångvägen hemma i Norsborg (där jag bor) upptäckte jag en död fågelunge som låg på vägen tio meter framför mig. När jag kom närmare såg jag att det bara var ett ihopknycklat omslagspapper, troligen från en Japp. Ja, det är märkligt hur döden så plötsligt kan överraska oss!