Stor och liten.

Han är en stor journalist, en medioker författare, en liten människa. En skitförnäm självfixerad superegoist som tror sig vara socialist. Han heter Jan Guillou.

Äntligen SL!

Plötsligt har SL börjat prata vanlig svenska: "Norsborg. Slutstation. Avstigning för samtliga."

Efter alla dessa år tycks SL insett att det där löjliga ordet "trafikanter" är helt överflödigt!

Om att lägga saker.

Hej, det var länge sen jag var här nu. Jag har inte haft nåt att skriva om, men nu har jag nånting att berätta. Det finns saker som är livsviktiga för en, saker som man alltid måste veta var de finns. I mitt fall gäller det min tobakspung.

Den brukar ligga på bordet framför teven, vid datorn i köket eller i undantagsfall på muggen. Eller i kavajfickan om jag är på väg ut. Nu fanns den ingenstans.

Jag gick runt på alla de vanliga men också ovanliga ställena, lyfte på allt som kunde dölja tobakspungen, tittade under möbler, men ingenstans fanns den att hitta. Så av en slump kastade jag ett getöga bort mot maskinen som jag skär tobaken med, av alla jävla ställen. Där låg den! Aldrig att jag hade lagt den där!

Tag lärdom av detta och lägg aldrig saker som är livsviktiga för dig på ställen där de inte ska vara. Det kan skapa dödsångest!

Städning, svensk frukost och kanadensiska flickscouter.

Nu har jag haft en konstig dröm igen. Vi var väl tre grabbar som delade på nån sorts hotellrum. En av killarna låg i en sovsäck på golvet och den andra hade sin sovsäck på ett bord intill. Själv vet jag inte var jag sov, för jag höll på att städa. Jag var mitt uppe i att sortera mina böcker i ett hörn av golvet. Stora och små böcker i olika högar och jag var snart klar att flytta in dem in en bokhylla nånstans. Det kändes skönt, för vi behövde golvet till annat. Utanför vårt rum låg köket. Våra svenska frukostar var världsberömda bland hotellets övriga gäster. Skogaholmslimpa och rutbröd och härliga ostar, korvar och leverpastej och te och kaffe, allt var mycket uppskattat! Det fanns även yoghurt och fil och flingor och müsli och annat sånt där för dem som gillade den typen av frukost. Bredvid vårt rum låg det ett rum med två våningssängar. Där bodde fyra flickscouter från Kanada, det kunde man se på deras uniformer. De var i tonårsåldern, mycket söta, och de var tvungna att passera vårt rum på väg ut till köket. Ändå tittade jag knappt på dem när de gick förbi igenom vårt rum. Ja, så konstigt kan det gå till i drömmarnas värld!

Dessa fantastiska kvinnor!

Man kan träffa på de mest fantastiska kvinnor om man ger sig ut på nätet. Låt mig ta Kamilah Who som exempel. Hon föddes och växte upp under sina 4 första år i Miami, Florida. Därefter flyttade hon och hennes mamma till Canada där de bodde i  20 år. Sedan åkte hon runt med sin pappa i USA innan hon studerade i Storbritannien under 5 års tid. Tillbaka i USA träffade hon sin blivande man, de var tillsammans i 5 år innan de gifte sig och levde ihop under ytterligare 4 år. Tillsammans blir det drygt 38 år, vilket är lite märkligt med tanke på att Kamilah bara är 31 år. Men det kanske är just för hennes matematiska kunskaper som hon nu under 10–12 veckor som "computer civil engineer" tjänar 1,3 miljoner euro på ett projekt i Nigeria. De flesta av alla dessa fantastiska kvinnor kommer just från Afrika. Jag kan bara beundra dem!

I cyberrymden.

Jag märker att jag mer och mer försvinner i en annan värld. Sedan jag gav mig ut och började chatta med lustiga afrikanska damer på Skype och Yahoo! Messenger har jag i allt högre utsträckning förlorat kontakten med den normala verkligheten. Snart kommer jag nog att ta steget ut för gott, ut i djunglerna och på savannerna i Kenya, Ghana och Nigeria. Där kommer den vanliga Gunnar som vi lärt känna att försvinna totalt, gå upp i ett värmemoln, inte längre kunna iakttas av sina svenska vänner och familjen utan enbart kännas igen av de svarta kvinnorna som befolkar dessa länder. Går det att stoppa denna verklighetsflykt? Ja, det är inte lätt men det går! Och det krävs pass och visum!

Överraskande död.

När jag kom promenerande på gångvägen hemma i Norsborg (där jag bor) upptäckte jag en död fågelunge som låg på vägen tio meter framför mig. När jag kom närmare såg jag att det bara var ett ihopknycklat omslagspapper, troligen från en Japp. Ja, det är märkligt hur döden så plötsligt kan överraska oss!

Trött.

O, nu är jag så trött, trött, trött, jag känner mig trött, trött, trött, ja jag är faktiskt sömnig och så trött, trött, trött, trött, trött, ja jättetrött är jag faktiskt, så trött, trött, trött, jag tror att jag måste gå och lägga mig för jag är bara så trött, trött, trött, trött, trött, och nu vill jag sova så sött, sött, sött, och när jag vaknar är jag inte längre trött, trött, trött, utan bara piggelin!

En bild från Lisa.

Här är en bild som Lisa tyckte var som gjord för mig. Och det är den! Obama är ju mer aktuell än någonsin och min mage är nästan alltid lös och orolig. Jag sitter oftast lättklädd framför datorn, rufsig i håret och kanske med en kopp kaffe. Röker gör jag också, även när jag skriver på bloggen. Det enda som inte stämmer är att jag aldrig har glasögonen på mig framför datorn.

Krokiga utbildningsvägar.

Det är lustigt hur det kan gå till när man skaffar sig en utbildning.

Ta sonen Tom till exempel. Han gick i gymnasiet och fick fina betyg så att han kunde fortsätta att plugga på Handels. Men var har hans huvudsakliga yrkesutbildning kommit ifrån? Jo, från den gamla Macen med roliga spel som jag tog hem från jobbet och Commodoren som han skaffade själv (med mammas pengar?). Handelsutbildningen har väl gett honom ett visst kunnande i företagsekonomi, men kunskaperna om dataspel har han fått på helt andra vägar. Dessutom träffade han sin hustru Paulina genom sina kunskaper om dataspel!

Dottern Lisa då? Ja, hon gick mediagymnasiet och sen tog hon en fil kand med etnologi som huvudämne. Så hon jobbar på Etnografiska museet nu då? Nej nej, hon jobbar på andra sidan gatan. Hon gick nämligen en tvåårig utbildning i pedagogisk grafik i Tumba och med den i bagaget fick hon jobb som pedagog på Tekniska museet. Ubildningens vägar äro outgrundliga!

Och hur har jag själv burit mig åt? Ja, efter tre år på arkitekturlinjen på KTH hade jag fått nog och skaffade mig en volontärplats som copywriter på en reklambyrå. Utan någon som helst utbildning. Men jag träffade min hustru Gia där på reklambyrån!

Mexican Honeymoon!

Senaste nytt från Gugges Glass är gammaldags vanilj smaksatt med

Tamarindmarmelad inhandlad av Tom och Paulina i Mexiko

Mörk sirap utrörd i nybryggt kaffe

Cocosflingor som dock lätt fastnar mellan tänderna

Gott är det! Gugges Glass har alltid smakgaranti på sina produkter.

Musikdröm eller drömmusik?

Nu i morse hade jag en sån där skön dröm igen. Det var ett vilt party med nästan bara ungdomar. Kiusalaas var där och dominerade helt. De sjöng och spelade gitarr. Max och Saci, men de var fler, Anton måste ha varit med, kanske Maya också, men det var bara killarna som sjöng. Otroligt bra! Växelsång och stämsång, lite Beach Boys över det hela. Tom var där också, för jag såg honom dansa armkrok med Max. När jag vaknade kom jag faktiskt ihåg låten: Na-na-naaa-na-na-na-naaa! Ja, det går ju inte att återge så här på bloggen. Men häftigt var det!

Nyhet från Gugges Glass!

Redan nu kan Gugges presentera en spännande nyhet. Den heter Bomber & Granater och består förutom själva glassen av Granatäppelsaft, Acasiahonung och Tabasco. Surt, sött och starkt på en och samma gång och helt befriad från nötter och annat elände. Det du, Johan! Nu börjar det nog bli slut på nya glassar ett tag framåt, för de lämpliga ingredienserna har tagit slut. Men är det någon som känner sig sugen på glass med leverpastej, cornichoner, champignoner och bacon så är det bara att säga ifrån. Gugges Glass är aldrig omöjliga!

Rymdmarsipan, Lisa!

Jag är ledsen för att jag fick dig att börja morra, Lisa, fast samtidigt lite stolt över att ha lyckats lura dig. Annars brukar det väl mest vara tvärtom?

Som kompensation har jag nu lyckats göra en första liten omgång glass med smak av just Rymdmarsipan. Jag utgick från Gammaldags gräddglass med vaniljsmak och tog ungefär en deciliter i en skål. Marsipan är ju mest mandel och socker, så därför rörde jag i:

2 tsk Jordnötssmör

1 tsk Acasiahonung

För att få lite mer rymdkänsla i det hela rörde jag också i:

1 tsk Tahini

1/2 tsk Crema di Balsamico som jag fått av Gia

Slutligen kunde jag inte hålla mig ifrån att pyttsa i:

1 skvätt whisky

Nu har jag provsmakat! Glassen har inte hunnit stelna riktigt än (om den någonsin gör det?) men den smakar riktigt gott. Smaken påminner rätt mycket om nougatglass, men har samtidigt en oefterhärmelig arom av äkta Rymdmarsipan. Väl värd att prova, Lisa!

African girls eller Romance scam II

Ibland kan Fari från Kenya bli ännu mer till sig i trasorna när vi chattar på Skype:

then ul hear me screaming ur name "aaah gunnar ilike it, so sweet, ilove u, ur ma everythin darlin urrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr ohhh honey honey!!!!!!!!!!!!!!!!!

Barmhärtighetsmord?

Igår kväll dödade jag en geting. Mitt i januari! Det var en liten stackare som jag plötsligt upptäckte på soffbordet framför teven. Nästan alldeles svart var den, med några tunna gula streck över bakkroppen. Först viftade jag bara undan den, men sen ångrade jag mig och oroade mig för att jag skulle sätta mig på den i soffan. Det hade inte varit roligt, vare sig för den eller mig. Jag gick därifrån men tänkte att nästa gång jag ser den ska jag slå ihjäl den.

När jag kom tillbaka till soffan såg jag den igen. Då satt den på armstödet. Jag slet till mig almanackan och drämde den i skallen på getingen. Den dog inte men trillade ned mellan armstödet och dynan. Jag försökte klippa till den gång på gång, men underlaget var ju mjukt så getingen fortsatte bara att sprattla. Då sprang jag ut i badrummet och hämtade lite dasspapper. Nu knep jag till om getingen och hörde ett krasande ljud, och så bar jag ut den och spolade ned den i toaletten. Pappret försvann men getingen låg kvar och flöt, som alla såna där små djur brukar göra. Men nästa spolning blev för mycket även för getingen.

Frågan är: gjorde jag rätt? Jag brukar inte slå ihjäl getingar och andra djur, och på sommaren  är det ju knappt nån idé, det kommer ständigt nya. Men den här lilla ensamma stackaren, vore det inte bättre att låta den dö? Den skulle väl knappast kunna överleva många timmar ändå och det vore ju helt kört om jag släppte ut den genom fönstret. Jag intalade mig att det var ett fullt berättigat barmhärtighetsmord. Men barmhärtighetsmord, har man verkligen rätt till det? Jag hade nog lite dåligt samvete efteråt.

Detta skulle ha varit mitt slutord, men jag har ett till speciellt för Johan: kontext.

Gunnar!

Hej, idag är det min namnsdag! Det står Gunnar i almanackan. Visserligen tillsammans med Gunder, men det tycker jag spelar mindre roll. Min dotter Lisa tyckte att jag skulle blogga om det här. Hon har gett mig den här bloggen i födelsedagspresent, men den fungerar ju utmärkt bra för namnsdagar också. Om nu någon till äventyrs skulle hamna på den här bloggen, så vet hon eller han att det är Gunnars blogg och att Gunnar har namnsdag idag. Nu är detta sagt! Imorgon blir det middag hos Gia med barnen och deras respektive, men det är en helt annan historia!

Nu bloggar jag!

Nä, jag får nog inse att bloggen är mer till för spontana inlägg, som en dagbok ungefär. Tidigare urklipp från annat håll kanske inte hör hemma här.

I vart fall hade jag en ganska kul dröm i morse. Jag hade färdats genom oländig terräng när jag plötsligt kom fram till en stor simbassäng. Jag klev ned i vattnet som var varmt som i ett badkar. I vattnet flöt det också omkring en kvinna nästan i min egen ålder och hon verkade väldigt glad. Hon hade lyssnat på Täppas Fogelberg på radion i morse. Han hade låtsats att han var lesbisk och varit mycket rolig. Jag blev också upprymd av den glada damen.

Sedan berättade hon att hon också var glad för att hon hade köpt en ny vacker klänning. Jag vet inte om det var den som hon hade på sig i badet, men det var det kanske. Hon hade köpt den på H&M. Under senare tid hade H&M mest ägnat sig åt någon form av omprofilering, men nu hade man börjat inrikta sig på klädförsäljningen igen. Det tyckte både kvinnan och jag var bra. Hennes klänning var mycket vacker, även om jag knappast trodde att den var tänkt att simma i. H&M borde syssla med kläder och inte med omprofilering, det  var vad vi båda tyckte. Åtminstone i drömmen.

Jag provar

Nu ska vi se vad som händer om jag lägger in ett urklipp från Word i min bloggtext:

Ingenting hände, ingen text kom med!

Så där ja! Blev det nåt eller blev det bara ett tomrum. Undrar Gunnar. Nä, det verkar som om den urklippta texten hamnar längst ned på sidan och inte går att klippa in i själva inlägget. Så ska det väl inte behöva vara?

Nu publicerar jag ändå.